En svältande hjärna

Jag har läst alla inlägg som jag har skrivit i den här bloggen. Herregud. Är det verkligen jag som har skrivit det där? Jag blir rädd. En svältande hjärna är verkligen, VERKLIGEN ingenting att lyssna på! Det finns bara ett enda sätt att bli frisk från en ätstörning/anorexia: BRYTA SVÄLTEN och det hårt och brutalt.

Aldrig mera, säger jag bara.

Matdag

Så här kommer mina helvetesjävla matdagar att se ut. JAG ÄR EN KORV. Jag är tjock och fet och herregud. Jag har inte kollat mig i spegeln sen i morse. Blundar när jag går på toa.


Frukost 07.00: ca 250 kcal
Mellanmål 09.00: Näringsdryck + annat= ca 400 kcal
Lunch 11.30: 300 kcal (?)
Näringsdryck + annat: ca 400 kcal
Middag: 300 kcal (?)
Kvällsfika: Näringsdryck + annat = ca 400 kcal

totalt= 2050

HERREGUD Det kan inte stämma!!!!!!!!! Det kan inte stämma. Oh my good.. Min basalförbrukning ligger på ca 1200 vilket innebär att jag ligger 800 kcal plus. Det blir ungefär ett hekto per dag UPPÅT. Och det som var meningen att jag skulle stanna vikten.. HAHAHA kul. KUL.

Jag som trodde

Jag som trodde saker ändrats
I huvudet, i själen
Jag ville lämna detta skit bakom mig
Gå vidare

Jag som trodde att saker ändrats
att jag lyckats stanna min vikt
att jag klarade av att äta gröt själv
Jag ville lämna detta skit bakom mig
Gå vidare

Jag som trodde saker ändrats
Men vad händer?
Så ställer jag mig på vågen
får veckans resultat i siffror
Nio hekto ned

Hjärtat rusar
Jag måste sätta mig ned
NIO HEKTO?
Sen kommer jag ihåg
vätskebalans,salter..

Men nio hekto, det är mycket
Nio hekto vätska?
NEJ!

Så äter jag bara en fjärdedel av min gröt
Jag mår illa
Gröten är äcklig
Den är dåligt saltad och växer i munnen på mig
Lite keso istället
Och rostbiff
Jävla gröt
Jävla frukost
Jävla våg

Jag som trodde saker ändrats
I alla fall var på väg att ändras
Nu vet jag
Att det inte är så jävla enkelt.

Matlådan

Jag slapp matlådan! Yiihah! Egentligen borde jag inte vara glad..

När det blev dags för lunch frågade jag helt enkelt pappa om han tagit med sig lådan. "Nej" var det korta svaret. Så jag gick helt enkelt och tog min sedvanliga kompensationstallrik med 80%sallad (i detta fall broccoli) och resten lite av den utsmedade vegetariska rätten och tre skruvmakaroner. Ehe.

Så, hela nattens ångest och oro helt i onödan. Tack. Och fy fan.

Driva ut salt

Dagens portion tårar: check
Dagens anti-sömntankar: check


Orsak= matlåda

Knack knack

Får jag komma in?
Knack. Knack.

Vem är det?
Du vet vem det är.

Oh, jasså du! Kom in du bara..
Tack.

Vad var det den här gången. då?
Nej jag ville bara förstöra lite  mer för dig.

Igen? Jaja, det går bra för mig!
Mm du vet ju att det blir bättre snart.

Dagens sanningar

Mat och händelser i punktform..

- Sov över frukosten
- Gröt till lunch (ca 210 kcal)
- Lussedeg (ca 100? kcal)
-Rostbiff och potatissallad (400? kcal)
-Inget kaffe efteråt
- 1.5 dl fil med lite flingor till kcällsfika (90 kcal)

=800

Kan det verkligen stämma? Det känns konstigt, middagen kan ha varit på mer.. och jag åt ju dessutom lussedeg! Det kan nog vara 900 också. Eller 700. Jag vet inte riktigt eftersom jag inte kan väga maten... Ah. Det gör mig galen. Glad i alla fall att jag slapp frukosten och kunde kompensera för middagen lite då. Sen var kvällsfikat rätt så schysst också :)

Just ja! Måste fått lite minus också... för jag knådade min deg en hel del! Tog i som bara den. Säkert -40 kcal i alla fall!

Kaffe

Efter middagen. Rostbiff och potatissallad. Tvungen att äta en "normal" (se gigantisk!) portion.
Efter maten, mätt som jag var kommer det vanliga kaffesugen. Det är otroligt starkt.
Gör kaffe åt min syster. Drar in doften.
Smakar inte ens.

Stått emot. Känns lite, lite bättre.
Jävla middag.
Potatissallad!
Åh herregud.

Bra att jag inte fick något ljuvligt kaffe i alla fall.

Kompensation

Jag vet att jag inte borde.. men jag kunde bara inte låta bli. Kompenserade min otroligt kaloririka middag lite grand.. Det var nog inte mycket det hjälpte egentligen, men det hjälpte en del mot ångesten..

- Jag gick ut och fotograferade och passade på att gå lite extra långt och hoppa en del på stället. Så härligt att röra sig igen!
-Jag "glömde" att äta en smörgås till kvällsfikat.
-Jag blandade i lite vatten i min fil.


Små saker, men det känns så mycket bättre!

Jag hatar den här jävla skiten

Middag. Fy fasen vad jag hatar det. Jag ångrade mig fortfarande grovt för den där biten pepparkaksdeg jag åt till mellanmål.

Potatis. I ugn. indränkt i olja. Sen feta fläskkotletter med kantareller och gräddsås. "Ta mer. I alla fall två hela potatisar! Två bitar fläskotletter och flera skedar sås till!"

Jag tar. Och äter. På gaffeln, tugga, tugga svälj. Petar undan vissa utvalda bitar, de som jag tror innehåller allra mest kalorier. Såsen försöker jag i största möjliga mån att undvika, smeta ut över tallriken.

Jag tittar på min systers tallrik. Hon hade bara tagit lite, lite potatis. Hon behövde inte ta mer. Hon behövde inte ha någon som styrde vad hon ska äta. Jag säger det till mamma och pappa.
"Titta på syster! Hur hon äter, vad var det jag sa! Hon äter aldrig potatis men jag.. Hon är dessutom äldre än mig!! Jag behöver inte.. Åh fy fan vad jag är avundsjuk."
Det sista sväljer jag, tårarna är på väg att krampaktigt komma fram. Måste äta klart. Än mer än hälften kvar. Äcklet väller upp inom mig, får maten att växa och jag hatar mig själv mer än någonsin. Hur fasen ska jag kunna äta igen efter den här middagen? Hur ska jag kunna stå ut med min egen, äckliga närvaro?

"När du ätit upp tar vi fram salladen."
Jag smakar inte ens på den. En enda liten tomatbit känns för mycket, onödigt. Ingenting utöver middagen jag måste. Direkt efteråt springer jag upp på mitt rum, med gråten i halsen. Jag hör bara hur pappa ropar efter mig om jag inte ville ha något kaffe.
Nejnejnej.

Inget kaffe. Ingen sallad. Ingenting utöver äckelmiddagen.

Väl uppe på rummet sjunker jag ihop mot min vägg skakandes i hela kroppen av gråt. Jag gråter som om jag aldrig gjort något annat. Äckeljag. Jag känner det sedvanliga kaffesuget efter maten. Att jag står emot blir ett litet straff mot mig själv. Ett litet straff utöver många andra. Det lindrar det hela en aning.
Tårarna blöter ned hela min tröja, men jag kan inte sluta. Jag gråter ända tills jag makat mig iväg till datorn och skrivit det här inlägget, som ger i alla fall lite utlopp för mitt ständiga helvete och tillfälligt, tillfälligt lättar på tyngden som trycker mot mitt hjärta.

Men åh

Varför är pepparkaksdeg så gott? Förbannat också. :(

RSS 2.0