Hur en bastu kan väcka tankar
Varmt. Temperaturen ligger på över 100 grader. Det känns konstigt. Värmen är främmande och jag har inte bastat på flera år, glömt bort hur det känns. Vår bastu är ganska sliten. Här och var på väggarna är träet färgat svart, särskilt över själva kaminen. Det ser fult ut på ett vackert sätt.
Att basta var ett vanligt inslag i vardagen för mig, förut när jag var liten. Kommer ihåg hur jag fick krypa ihop i en balja med vatten, som pappa burit in till bastun. Det var härligt. Söndag var bastudag, men vi kunde även basta under veckorna. Särskilt på vintern när det kunde vara kallt i huset.
Jag börjar bli lite yr och yrseln får mig att tänka på nuet. Lägger mig ned på bänken. Små fina utslag börjar synas på armar och ben, värmeutslag erinerar jag mig ha läst någon gång. Det är sannerligen någonting jag inte haft på väldigt länge. Det känns konstigt. Mina fötter är till och med varma, fingertopparna har ingen antydan till blått. Är det så här det känns? På något sätt känner jag igen känslan. Det får mig att tänka tillbaka på julen, när alla delikata julrätter glidit ned i magen och man sitter vid efterrätten, proppmätt och nöjd medan man väntar på att julklapparna ska öppnas. Det är bara förväntan som fattas, för jag är fortfarande proppmätt sedan middagen.
Minutrarna går. Jag vet inte hur länge jag legat där i bastun, men över en halvtimme är det. Kanske jag borde gå ut nu, för yrseln är tilltagande. Är det min kropp som är ovan med den plötsliga blodcirkulationen? Men då borde jag ju inte bli yr? För inte får man vätskebrist på en halvtimme, det tror jag inte. Kanske är det blodtrycket som spökar. Det ringer i öronen nu. Jag borde nog ta mig ut ur bastun för att det inte ska bli värre.
Sakta reser jag mig upp. Jag ser knappt någonting och det dansar svarta prickar över mitt synfält. Handtaget på bastun är glödande hett, men jag struntar i det, tänker bara på att ta mig ut. Det gör jag. Yrseln är värre nu och det känns som om jag varit utan vatten i år och dar. Det var nog korkat av mig att inte ta med mig något drickbart in i bastun, men det var lite sent att tänka på då.
Ut. Upp. Upp för trappor, genom dörrar. Jag får lov att lägga mig ned i sista trappen för att inte svimma. Där ligger jag i några minuter, andas djupt innan jag tar mig in i duschen.
När jag kommer in svimmar jag i duschkabinen och vaknar upp med duschen påslagen. Jag kommer inte ihåg att jag satte på den.
Att basta var ett vanligt inslag i vardagen för mig, förut när jag var liten. Kommer ihåg hur jag fick krypa ihop i en balja med vatten, som pappa burit in till bastun. Det var härligt. Söndag var bastudag, men vi kunde även basta under veckorna. Särskilt på vintern när det kunde vara kallt i huset.
Jag börjar bli lite yr och yrseln får mig att tänka på nuet. Lägger mig ned på bänken. Små fina utslag börjar synas på armar och ben, värmeutslag erinerar jag mig ha läst någon gång. Det är sannerligen någonting jag inte haft på väldigt länge. Det känns konstigt. Mina fötter är till och med varma, fingertopparna har ingen antydan till blått. Är det så här det känns? På något sätt känner jag igen känslan. Det får mig att tänka tillbaka på julen, när alla delikata julrätter glidit ned i magen och man sitter vid efterrätten, proppmätt och nöjd medan man väntar på att julklapparna ska öppnas. Det är bara förväntan som fattas, för jag är fortfarande proppmätt sedan middagen.
Minutrarna går. Jag vet inte hur länge jag legat där i bastun, men över en halvtimme är det. Kanske jag borde gå ut nu, för yrseln är tilltagande. Är det min kropp som är ovan med den plötsliga blodcirkulationen? Men då borde jag ju inte bli yr? För inte får man vätskebrist på en halvtimme, det tror jag inte. Kanske är det blodtrycket som spökar. Det ringer i öronen nu. Jag borde nog ta mig ut ur bastun för att det inte ska bli värre.
Sakta reser jag mig upp. Jag ser knappt någonting och det dansar svarta prickar över mitt synfält. Handtaget på bastun är glödande hett, men jag struntar i det, tänker bara på att ta mig ut. Det gör jag. Yrseln är värre nu och det känns som om jag varit utan vatten i år och dar. Det var nog korkat av mig att inte ta med mig något drickbart in i bastun, men det var lite sent att tänka på då.
Ut. Upp. Upp för trappor, genom dörrar. Jag får lov att lägga mig ned i sista trappen för att inte svimma. Där ligger jag i några minuter, andas djupt innan jag tar mig in i duschen.
När jag kommer in svimmar jag i duschkabinen och vaknar upp med duschen påslagen. Jag kommer inte ihåg att jag satte på den.
Kommentarer
Postat av: J
åhh nej fy vad hemskt!!!
hoppas du mår bättre nu <3
J
Trackback
