Anfall

Går ned. Ensam i köket. Bordet står färdigdukat med remouladsås i en skål. På köksbänken ligger nymarinerade rödspättefileér. På spisen puttrar potatisen. Inte en sallad eller tomat i sikte.
Jag blir arg. Stampar i golvet i pur ilska och skuttar omkring. INGEN SALLAD! Sen har mamma och pappa köpt fel saltgurka också. De köpte smörgåsgurka istället. Fel.
Tårarna kommer och jag hejar dem inte, som jag gjort tidigare idag. Låter dem rinna fritt. Ingen ser mig ändå, så vad spelar det för roll?

Stampar en gång till i marken och går ut i hallen där jag lutar mig mot väggen, försöker andas djupt för att förhindra en svimningsattack eller panikångestattack. För jag vet att det kan komma. Lyckas jag röra upp mig nog blir det inte kul. Tittar hastigt i spegeln. Mascaran har runnit i och med mina tårar i ränder utefter kinderna.

Det är nog bäst att jag köper en vattenfast mascara i fortsättningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0