Under kemilektion
Det är någonting inom mig som vill ut. Någonting oidentifierbart, men som lika väl finns där.
Jag kämpar emot. Vågar inte tappa kontrollen.
Hon knackar på mitt hjärta. Knack, knack. Jag känner hennes närvaro när jag vaknar mitt i natten. Det går inte att somna om. Kvällsgröten skumpar i magen, får mig att känna mig uppblåst och stor och ångra den där extra skvätten mjölk jag tog.
I kemibänken hälsar hon på igen. Havregrynsgröten som jag tvingade i mig i morse känns om möjligt ännu större och svårare att ha i min, nej hennes, kropp allt eftersom minuterna går.
Jag har rödmålade naglar. Det döljer det fula inunder.
Jag kämpar emot. Vågar inte tappa kontrollen.
Hon knackar på mitt hjärta. Knack, knack. Jag känner hennes närvaro när jag vaknar mitt i natten. Det går inte att somna om. Kvällsgröten skumpar i magen, får mig att känna mig uppblåst och stor och ångra den där extra skvätten mjölk jag tog.
I kemibänken hälsar hon på igen. Havregrynsgröten som jag tvingade i mig i morse känns om möjligt ännu större och svårare att ha i min, nej hennes, kropp allt eftersom minuterna går.
Jag har rödmålade naglar. Det döljer det fula inunder.
Kommentarer
Trackback
