Gränsen är snart passerad

Dietisten var bra. Det kändes bra att prata med henne i alla fall. Hon var dock ganska upprörd. Hon tyckte att detta hade gått alldeles för långt och att min vikt verkligen var på gränsen för tvångsinläggning och att nu jävlar, nu gällde det inte om vad jag VILLE utan vad jag BEHÖVDE.

Mamma och pappa ska i framtiden i princip få lägga upp maten på tallriken åt mig. Sen är det bara att ÄTA. Har jag inte till nästa gång, om två veckor, lyckats bättre jadu.. Hon tyckte att jag absolut skulle överväga näringsdrycker som MELLANMÅL också. Och äta på det. Ha? Nehejdu. ALDRIG. Måste jag få i mig 300 kcal i ett mellanmål ska det tamigtusan vara något smaskigt inte någon sörja..

Jag skriver mer när jag har lyckats smälta det hela en aning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0