En mager historia

Lämna mig inte ensam, pappa.

Det är inte alltid jag klarar av hungern min kropp känner, näringen den suktar efter.

Den vet. Den vet vad jag gör, varnar mig. Färgar mina händer, drar av mig mitt hår. Låter mig frysa för att vilja kura upp mig med en kopp varm choklad. Får mig att tycka att sängen är hård och obekväm, för att mina höftben är i vägen.

Ändå struntar jag i den. Struntar i de tydliga teckena den ger mig.


Förutom ibland. När jag är ensam.

Då jävlar. Då jävlar äter jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0