Fight Eating Disorder

Det börjar redan i affären. Fredag eftermiddag. Alla är trötta. Jag, mamma och pappa.

Pepparkakor. Det är jul.. Mamma har lagt pepparkaksdeg i vagnen. Jag tittar på den.
"Ja, vi ska ju ha pepparkakor.." säger mamma när hon ser min blick.
"Mm.. men kan vi inte ta de som redan är färdiglagade?"
Jag erinerar mig ha läst att färdiglagade bara innehåller ca 24kcal per kaka, men med de med köpt deg.. jag var osäker. Kilar iväg till pepparkakorna. Väl där ångrar jag mig när jag ser ingredienslistan. Margarin ligger redan tvåa. Det var nog mindre med färdigköpt deg.. Jag låter pepparkaksdegen ligga kvar i vagnen.

Provsmakning. Vi får förbi provsmakningarna. Idag var det tre olika sorters sill upplagda på ett litet pappersfat. Mamma och pappa är snabba på att roffa åt sig en. Pappa tittar uppfordrande på mig och jag tar mig en tallrik, noga med att ta den som det ser ut att vara minst på.
Det är ändå TRE hela sillbitar, två av dem i tjock, flytande sås. Jag blir äcklad och trycker i mig sillbitarna så fort jag bara kan och lämnar så mycket som möjligt av såsen kvar. Brödbitarna som bjuds till ignorerar jag helt.

Sylt. Jag hämtar en burk lågkalori jordgubbssylt och en burk lågkalori äppelmos. Det är ändå bara jag som äter den, till gröten. Pappa blir arg.
"Det är sjukt.. du vet ju att du inte SKA!"
"Men.. jag vill inte äta sockermos till min gröt! Då kan jag lika gärna ta rent strösocker. Det är sjukt onyttigt vet du..
"Det spelar ingen roll!" insisterar han. "Det hela handlar om energi. Är det i socker eller inte är skitsamma."
Han smäller i vagnen med handen. Jag ser hans frustration och går och byter ut äppelmosen i alla fall. Den innehåller FYRA gånger mer energi än det som var förut. Jag får väl se till att ta fyra gånger mindre då.

Maten lassas upp för att betalas. Röd crème fraîche åker förbi, rökt lax, räkor.. jag förstår vad vi ska äta till middag. Laxröra och bakad potatis. Äcklet väller upp. Burken med 34%ig crème fraîche blinkar hela tiden i mitt huvud. Det är äckligt hur fan kan man vilja äta typ rent fett? Det kunde tamigtusan lika gärna vara grädde!
Jag säger det där med grädde till pappa när jag kommer hem.
"Det är lika bra! Du inser väl att du inte kan styra oss allt för mycket? Vad skulle hända om vi åt som du vill? Vi hade sett ut som dig! Tycker du att det går bra, tycker du det?"
Tårarna trycker i ögonen på mig. Jag blir knäpptyst. Mycket, mycket förbannad. Han förstår inte. Jag vill inte äta. Allt jag ätit idag känns som för mycket om jag ska äta det där till middag. Jag förstår inte hur jag ska komma undan. Att minska på grötportionen ikväll gör i princip ingen skillnad. För kräkas efter middagen gör jag bara inte.

Knäpptyst och sammanbiten skyndar jag mig upp på mitt rum där jag fort stänger dörren, släpper lampan och låter alla känslorna rämna. Jag gråter som om jag aldrig gråtit för, med crème fraîche-burken skrikandes framför mig. Ställer mig i dörrkarmen, trycker ut med armarna allt vad jag har för att ta ut min ilska. Mascaran rinner. Jag stirrrar förbannad in i min spegelbild. Hata,hata,hata. Hur fan ska jag kunna äta? Jag hatar det här. Hatar dig.
Lyfter ned spegeln och slår samtidigt foten i tröskeln. Jag bryr mig inte. Vad är den fysiska smärtan jämfört med det krig jag känner inombords? Ingenting. Ingenting alls.
Jag känner bara att middagen idag, det kommer att bli rena rama helvetet.

Jag står snart inte ut med min egen existens.