Ångestdag
Middagen gick hyfsat. Eller tja, inte enligt mamma och pappa
De kom hem, jag såg genast icakassen. Gick fram och tänkte packa upp, medan mamma och pappa bytte om från arbeteskläderna. Röd crème frâiche, det vill säga typ 34%ig. En påse frysta indiska grönsaker där det stod klart och tydligt "254 kcal per portion" och hackat fläskkött marinerat i vitlök och druvsocker. Ris till antagligen. Jag klarar det inte.
Hoppade lite på stället.
Mamma och pappa kom tillbaka.
"Jag vill inte ha det där till middag.."
Mamma säger genast "NÄHÄ" och pappa börjar prata om att jag hela tiden jagar det fettsnåla och att blabla ska jag göra något själv så kan det inte bara vara en halv tomat utan något ENERGIRIKT. Jag såg hur mamma blev mer och mer desperat. Hon började babbla om näringsdrycker och om att på BUP minsann, på BUP sa de att jag inte skulle vara med vid matlagningen utan bara äta det som serverades och att de sagt att bäst vore nog att helt skippa grönsakerna och att blabla.
Jag fick minsann inte säga mycket.
Potatis. Potatis är helt okej jämfört med ris. Jag tog en medelstor potatis ur kylskåpet.
"Jag fixar något själv, okej? Om ni inte nu vill TVINGA mig att äta det där."
Tog fram lite olika sillsorter. Mammas egna inlagda, senapssill och matjesill. Min kära burk med kvarg och lite röd lök. En tomat.
Bakad potatis är praktiskt. Det är naturligt att inte äta upp precis allt, skalet är ju i vägen. Mitt i måltiden såg mamma att det fanns redan kokta ägg i kylen. "Men den kan du ju ta! Passar BRA till."
Hon ställde ned den framför mig.
Lyckades sjabbla bort den när jag hämtade kaviartuben ur kylskåpet. Lyckades lägga tillbaka halva av mitt knäckebröd.
Puh. Skippade kaffet efteråt och drack en stor kopp te istället. Inget mjölk alls i det. Åt en jordgubbe istället för fyra och inget äpple alls. Äpple åt jag ju tidigare idag. Och mjölkkalorierna jämnade ut lite det jag hetsåt till lunch.
Känns lite bättre. Men jag är fortfarande fylld med ångest sedan lunchen.
Hur länge kommer denna lunch att följa mig? BRA länge. Flera dagar helt klart. Kanske till och med ett par veckor.
Jävla skit.
De kom hem, jag såg genast icakassen. Gick fram och tänkte packa upp, medan mamma och pappa bytte om från arbeteskläderna. Röd crème frâiche, det vill säga typ 34%ig. En påse frysta indiska grönsaker där det stod klart och tydligt "254 kcal per portion" och hackat fläskkött marinerat i vitlök och druvsocker. Ris till antagligen. Jag klarar det inte.
Hoppade lite på stället.
Mamma och pappa kom tillbaka.
"Jag vill inte ha det där till middag.."
Mamma säger genast "NÄHÄ" och pappa börjar prata om att jag hela tiden jagar det fettsnåla och att blabla ska jag göra något själv så kan det inte bara vara en halv tomat utan något ENERGIRIKT. Jag såg hur mamma blev mer och mer desperat. Hon började babbla om näringsdrycker och om att på BUP minsann, på BUP sa de att jag inte skulle vara med vid matlagningen utan bara äta det som serverades och att de sagt att bäst vore nog att helt skippa grönsakerna och att blabla.
Jag fick minsann inte säga mycket.
Potatis. Potatis är helt okej jämfört med ris. Jag tog en medelstor potatis ur kylskåpet.
"Jag fixar något själv, okej? Om ni inte nu vill TVINGA mig att äta det där."
Tog fram lite olika sillsorter. Mammas egna inlagda, senapssill och matjesill. Min kära burk med kvarg och lite röd lök. En tomat.
Bakad potatis är praktiskt. Det är naturligt att inte äta upp precis allt, skalet är ju i vägen. Mitt i måltiden såg mamma att det fanns redan kokta ägg i kylen. "Men den kan du ju ta! Passar BRA till."
Hon ställde ned den framför mig.
Lyckades sjabbla bort den när jag hämtade kaviartuben ur kylskåpet. Lyckades lägga tillbaka halva av mitt knäckebröd.
Puh. Skippade kaffet efteråt och drack en stor kopp te istället. Inget mjölk alls i det. Åt en jordgubbe istället för fyra och inget äpple alls. Äpple åt jag ju tidigare idag. Och mjölkkalorierna jämnade ut lite det jag hetsåt till lunch.
Känns lite bättre. Men jag är fortfarande fylld med ångest sedan lunchen.
Hur länge kommer denna lunch att följa mig? BRA länge. Flera dagar helt klart. Kanske till och med ett par veckor.
Jävla skit.
Kommentarer
Trackback
